Och det är en fantastisk föreställning som välförtjänt får stående ovationer av publiken i Nora. Det finns framförallt två genidrag som måste lyftas fram: scenografin och lösningen med två Martinor. Genom att låta två skådespelare spela samma roll samtidigt kan publiken följa Martinas verkliga tankar och känslor samtidigt som hon är med om dem. Och samspelet mellan Miriam Forsberg och Karin Bengtsson är både tight och snyggt. Deras uttryck för Martina är inte identiska men det ger bara karaktären ett intressant djup.

Nerikes Allehanda, 2017

Greppet att klyva Martina i två, låta henne spelas av två skådespelare, är genialt. Två röster krävs för att göra rättvisa åt Martinas inre monologer och den känsla som finns i romanen av att hon övermannar Gustav på alla plan. Det är han som jagar efter henne ständigt, det är hon som hela tiden har övertaget och håller alla dörrar öppna. ”Maken” lyckas både roa för stunden och ge stoff för samtalet efteråt.

Gefle Dagblad, 2017

”Maken” både narrar och ömmar för dessa pretentiösa turturduvor som söker ett språk för kärleken, låt vara att det sker genom namndroppning av franska och danska existentialister. Under föreställningens gång blir också deras relationspingpong en alltmer allvarsam lek. Det är skickligt balanserat. Trots Palmes röst på ljudspåret, referenser till Vietnamkriget och blommiga draperier är inte scenversionen av ”Maken” i första hand ett tidsdokument utan en angelägen romantisk tankenöt med bitterljuv eftersmak.

DN, 2017

De tre skådespelarna är helt lysande i gestaltandet av de otaliga uppbrotten och återföreningarna, som skulle kunna kännas tjatiga på scen. (…) Miriam Forsberg, Karin Bengtsson och Jesper Feldt gör storartad teater av klassikern ”Maken”. Martina spelas alltså av två skådespelare, vilket är smått genialt, eftersom Martinas tankar är en tredje aktör i relationen.

Östgöta Corren, 2017